Lite nyheter sen sist…

Det var (som vanligt) ett tag sen jag bloggade här, men ni vet ju varför om ni läser den här bloggen någorlunda ofta och har koll på hur allt är med mig och min resa mot en egen Grand Danois. Det har hänt mycket, både för mig själv men även för min framtida uppfödare. Vill du läsa precis allt om mitt privatliv, kolla in min personliga blogg!

Om man börjar med mig så klarade jag mattekursen jag läste i våras med E i betyg, vilket innebär godkänt. Sen lyckades jag också komma in på högskolan i andra urvalet så den 4 september börjar jag plugga till systemutvecklare i Kristianstad. Det är ordnat med CSN så jag inte blir allt för utfattig närmsta 2,5 åren och min förhoppning är att jag ska lyckas bra med utbildningen, skaffa deltidsjobb, sommarjobb och exjobb etc långt innan jag är klar med studierna. Går allt bra och jag klarar mina kurser så borde det inte vara något problem. Bara för att jag blir lite rikare än planerat under studietiden så innebär inte det per automatik att jag kan skaffa Grand Danois, men jag hoppas i alla fall att jag får indikationer på hur ”lätt” eller icke komplicerat det är att jobba med IT och ha hunden med på jobbet.

Nog om mig, nu går vi vidare till nyheter på annat håll som är mer relevanta för den här bloggen. Till att börja med så gäller det då min framtida uppfödare, Kennel Grandison. En av deras hanar, Gibson från Norge (Nordic Giants Hot Gibson Guitar) har under senaste tiden blivit pappa till två kullar. I Sverige blev det med härliga Esther från J kullen, där de fick 4 valpar.

K-kullen 5 veckor
Huliganerna, från K-kullen 5 veckor

De är ungefär 7 månader gamla nu dock och alla har kommit till underbara hem. Elsa, Odin, Tage och Triton blev tilltalsnamnen. Det går bra för Elsa och Odin, som både blir BIR och BIM i utställningar. Pappa Gibson ligger också för över övrigt på plats 10 i Norge efter en utställning för 2018 så det är jättekul!

Gibson augusti 2018
Pappa Gibson, augusti 2018

En annan kul grej är att det ska komma en ny prinsessa till Kennel Grandison. Vad hon ska heta är än så länge lite okänt eller inte bestämt. Hon är importerad från USA, från samma kennel som stamtiken Bree kom ifrån, Haltmeier’s. Riktigt vackra, friska hundar där vilket är jättebra tycker jag. Något som jag fick veta när nyheten om det här kom var att karantän inte längre är nödvändigt, och det är skitbra! Nedan kan ni se en bild på den vackra sessan.

Haltmeier's Only The Best Girlfriend V Grandison
Haltmeier’s Only The Best Girlfriend V Grandison

Den andra kullen som Gibson blev pappa till finns i Finland. Det blev 6 pojkar och en liten flicka. Flickan är mantel och kommer förmodligen hamna hos Grandison när bebisarna är leveransklara. Det blev några merle i kullen också, men så kan det gå när man parar harlekin som tiken var. Nedan ser ni en bild på de söta valparna.

Gibsons finska kull

Ja, det var väl allt gällande nyheterna för den här gången. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa inlägg.

Och ifall ni undrar sen förra inlägget så blev det bestämt rätt snabbt att det aldrig kommer bli mer än en hund åt gången, så en mops lär det nog aldrig bli i det här hushållet. Nä, här väntar vi ivrigt på en Grand Danois… Eller åtminstone så gör jag det. Vem vet, Anton kanske kommer vara halv-amerikan? Det hade ju varit mer än perfekt! Alltså när Sessan (mitt nuvarande namn för den fina tiken) är minst 24 månader och får sin första eller andra kull om 2-4 år… Man kan ju alltid hoppas, men som jag sagt innan så är alla kullar perfekta från Grandison om jag får säga mitt.

 

Annonser

Liten hund i väntan på Grand Danois?

Nog för att jag blivit mopstokig senaste åren tack vare mopsen Rut (bilden ovanför från Växjö), men kortfattat så är svaret på det här blogginlägget nej. Jag vill inte ha en liten hund. Jag vill ha en Grand Danois. Men som vanligt är min hjärna lite knäpp och älskar att fokusera på helt komplett meningslösa saker, i brist på annat. Istället för att fokusera på det man har nytta av, så är det istället det som absolut inte går att genomföra eller bör genomföras som jag vanligtvis brukar sitta och tänka på när jag inte har något annat bättre för mig. Orsaken till det är väl att jag just nu och i flera år framöver kommer vara i något slags vänteläge. Jag hoppas nämligen på att komma in på högskolan i höst och omskola mig till någon typ av utvecklare/programmerare.  Det kommer i sig innebära stor fattigdom och beslutet i sig innebär också att jag medvetet väntar minst 3 år till på att skaffa Grand Danois. Om inte några mirakel sker och man får en stadig inkomst, blir miljonär och kan amortera av allt i en handvändning så man helt plötsligt får råd med en grandis innan studietiden är över.

Men jaja. Om jag hade varit så absolut desperat efter hund så hade jag förmodligen skaffat hund för längesen. Jag har ju haft hund tidigare som en del kanske känner till, men alla de historierna har slutat förfärligt olyckligt. Därför har jag sen väldigt många år tillbaka bestämt mig att nej. Jag vill ha Grand Danois. Det ska vara GD eller ingen GD. Jag vill inte ha någon annan hundras, för det är bara fel. Ingen annan hundras jag har träffat förutom grandisar har känts rätt. Även om mopsar är otroligt gulliga och jättesöta så är de ingen Grand Danois. Alltså skiter jag i det tills jag har råd, fast jobb/inkomst och bil. Även om det tar 20 år till.

Dock så måste jag leka lite med tanken. Hade jag faktiskt mot förmodan skaffat mig en vovve för att väntan på Grand Danois blir för jobbig så är det med stor sannolikhet en mops jag hade kunnat tänka mig. Detta för att jag fått upp ögonen för rasen och med kunskap kring hundträning så vet jag att jag enkelt kan träna en mops till att bli som jag vill ha den. Mopsen Rut som jag vaktade varje måndag i nästan ett år när jag bodde i Växjö förstod snabbt vilka rutiner som gällde när hon var hos mig. Där skulle hon ligga snällt på en filt medan jag jobbade vid datorn. Med lite ”muta” i form av Majas dåvarande foder så gick det väldigt lätt att lära Rut allting. Hon var ändå lite för hyper för min smak, men det är ju för att hon inte var hos mig jämt, utan spenderade sin tid hos sin ägare främst. Jag pratar om henne nu som om att hon inte finns längre, men vad jag vet så är det inte så. Det är mer det att jag typ inte träffat henne på över ett år. Inte sen hennes ägare slutade jobba på Funkibator och sen har jag ju dessutom blivit skånebo igen. Jag saknar henne väldigt mycket dock.

Skulle jag skaffa mig en liten hund, och det blir en mops så finns det dock en hel del grejer att tänka på. Vilken uppfödare ska man vända sig till? Hur ska man hitta en mops som är så frisk som möjligt, utan andningsproblem, utan ögonproblem etc? Med många andra små raser så känns det som om att vilken uppfödare som helst hade förmodligen fungerat, men med mops så är det lite extra svårt. Rut har lite andningsproblem, men inte jättehemska vad jag vet. Hon snarkar, andas högt och hon har lite problem med ögonen. Utöver det är hon en välmående mops som är väl omhändertagen av sina ägare. Hon har en syster också som heter Märta. En riktig tjockis och matvrak! Jag har inte träffat henne lika många gånger, men en gång var hon hemma hos mig en kort stund när vi bodde i Växjö och då bajsade hon på golvet. Det tog lite längre tid för Märta att bli rumsren, men en trevlig mops är det oavsett.

Oavsett också om jag ändå skaffat mig en liten vovve så vill jag ha en hane. Jag är hanhundsmänniska. Sen vad vovven skulle heta är en annan femma. Namn på mina framtida grandisar har jag liksom bestämt. Först blir det en Anton. Sen kanske en Alfons (stavas Alphonse efter en av de bästa anime serierna: Fullmetal Alchemist:Brotherhood men uttalas som vanligt). Kanske en Arne, Albin eller Alfred. Som ni märkt gillar jag gamla gubbiga namn som börjar på A, men jag har inte kommit på några andra bättre namn. Ordningen på vovvarna får man ju se, men huvudsaken är att min Efterlängtade Anton kommer först! En mops skulle jag förmodligen döpa till Hugo eller Bertil kanske. Ingen aning. Det ska i alla fall vara ett namn som finns i kalendern, men också där för att jag gillar såna där gamla namn. Alla mina framtida djur, precis som min nuvarande katt Maja lär få tusentals olika smeknamn. Maja kallas för Skrutt, Puttytat, Katten, Bebis, Booger (snorkråka), Stupid Booger, Crazy kitteh, Lille fis, Tiny Farts med flera. Hon lystrar till Skrutt och Bebis samt självklart till sitt huvudnamn. Gällande färg på den eventuella mopsen så är det lite skitsamma. Förmodligen blir det väl en av de gula varianterna, men som sagt. Det här är ingen planering utan total spekulation.

Slutsatsen är som innan. Jag väntar på min Anton, men det är i alla fall kul att leka med tanken om mindre hundar. Jag vet ju varför jag vill ha Grand Danois. Höjden och storleken i sig är ju typ främsta anledningen på grund utav mina rörelseproblem. Mentaliteten som Grand Danois generellt har finns även hos många andra mindre raser. Jag vill ju ha en ras som är lika stor soffpotatis som mig själv, som är lugn inomhus och lätt att träna. En mops fyller det också, förutom storleken. När jag vaktade och tog hand om Rut så var det rätt jobbig ibland att böja sig för att plocka upp henne från golvet, eller böja sig för att ge henne något etc. Jag klarar inte av att böja mig särskilt bra. Däremot senare i livet – efter att jag har min Anton så är jag mycket öppen för att ha en mops till honom som sällskap eller något liknande. Det behöver ju inte vara en mops, men det är den ras som ligger mig närmst just nu ifall det blir en annan ras utöver Grand Danois. Små hundar har i och för sig sina fördelar. De är små, tar inte så stor plats, kan ligga i knät utan att bryta benen på mig, man behöver inte någon gigantisk bil, de äter mindre, är billigare generellt i drift etc. Men nej. Grand Danois först! I alla fall såsom jag känner nu. Det känns lite som om att om jag skaffar en annan hund före jag skaffar Anton så känns det som om att det kommer leda till att köpet av Grand Danois kommer dröja ännu längre, och det är också en anledning till varför jag hellre lever hundlös. Men där kan det vara jag som spökar i mig själv några konstiga tankar.

Jag menar, en mops är ju inte någon Grand Danois…

Får en Grand Danois plats i en Tesla Model S?

Svar ja!

Kolla in videon här så har ni beviset:

Inom kort är planen att vi ska privatleasa en Renault Zoe, och eftersom det inte blir Grand Danois för mig på minst 2-3 år i alla fall så funkar den bilen bra fram tills att det är dags för vovve. Dock så vet jag om att man faktiskt inte behöver ha en gigantisk bil när man har GD, men det underlättar att ha typ en SUV eller någon typ av skåpbil. Jag har själv sett en fullvuxen Grand Danois få plats i en tredörrarsbil för många år sen när jag var kennelflicka hos Le Grand’z (som nu är nerlagd) så jag vet att det går.

Det hade varit trevligt dock om Tesla kommer ut med en billigare SUV modell den dagen man faktiskt kan ha råd med det, men vid det laget lär det finnas så många olika typer av bilar som funkar med Grand Danois så då lär inte det vara något problem.

Egentligen är min faktiska drömbil just nu en Renault Kangoo Z.E, men eftersom den är typ en ”jobbarbil” så har den inte lika lång räckvidd som Zoe’n och eftersom vi bara behöver en lite mindre bil till typ lokala resor och storhandlingar så funkar det just nu med en mindre bil i alla fall. Huvudsaken är i alla fall att vi skaffar en elbil. Det är det absolut viktigaste! Orsaken till det är ju självklart miljön.

När vi vet på allvar att föreningen där vi bor faktiskt ska ordna med laddstolpar, eller att vi får plats till de nya garagen här så ska vi ta och beställa. Problemet är ju att leveranstiden för en Zoe är jättelång. Säkert ett halvår minst vi får vänta, men det kan det få vara värt, för egen bil är något som jag verkligen längtar efter och att privatleasa bil är inte särskilt dyrt heller idag.

Vad har du för bil till din Grand Danois och har du erfarenhet av stora hundar i små bilar? Lämna en kommentar med allt du vet!

Julle, Nitte och Millan från Kennel Grandison… Åh, vilka härliga minnen!

Som de flesta som känner mig borde veta så har jag varit totalt galen i Grand Danois i typ 20 år nu. Intresset började nån gång 1997, exploderade sommaren 1998 och blev ett rejält mål våren 1999 då jag fick min första praktik på Kennel Grandison.

På bilden ovan står Ann-Louise med de tre vovvarna som fick mig att älska rasen på riktigt. Julle är den blåa hanen till vänster på bilden. Nitte, annars kallad Nitro står i mitten och är harlekin och Millan är den svarta tiken till höger. När jag praktiserade hos dem under två veckor runt april eller så hade de även en annan blå yngre tik som hette Hedda. Det gänget fyllde de två (fortfarande, förmodligen) bästa veckor i mitt liv. Varje natt sov jag och Nitro tillsammans i en liten 80 cm tältsäng. Trångt var det, men fy fasiken vad härligt det var!

Nitte.jpg
Nitte ligger i den trånga sängen som vi delade tillsammans i två veckor.

Jag och Nitte blev riktigt bra kompisar under de veckorna och han visade för mig det fantastiska med rasen Grand Danois. Innan jag ens hade hittat intresset för rasen så visste jag inte att jag ville ha hund. Eller ja – alla vill ju ha en hund, liksom! Men pappa var allergisk och vi hade inga pälsdjur alls hemma och visst tyckte jag om hundar. När jag dock hittade intresset för Grand Danois, ja sen dess har det varit svårt att ens försöka tänka andra tankar om livet. Mitt absolut största livsmål är ju och har varit att en dag skaffa en Grand Danois! Jag väntar ju som sagt fortfarande efter en sisodär 20 år och tyvärr får jag vänta ett par år till innan det blir av. Varför, kan ni läsa mer om i det här inlägget.

I alla fall, om man ska återgå till härliga gänget hos Grandison… Både Julle, Millan och Hedda var riktigt fantastiska hundar men jag kom extra bäst överens med Nitte. Ett särskilt minne som jag har ifrån de två veckorna (eller om det var senare), handlade om då Millan löpte. Både Nitte och Julle var ju så klart intresserade, men det var inte Millan. Nä, de skulle låta henne vara! Annars jävlar, eller nått. En kväll var alla hundarna i vardagsrummet och Julle o Nitte var på Millan en hel del. De lyckades aldrig och jag hamnade typ mitt i allting, för jag ville ju ”rädda” Millan från de jobbiga pojkarna. De höll i alla fall på ett tag och till sist fick Millan nog och röt ifrån. Just då hade jag handen på någon eller flera av hundarna men Millan var ändå riktigt noga med att inte skada mig, utan hon skällde bara ifrån – väldigt tydligt till Julle och Nitte och efter det så lät dem henne vara. I alla fall vad jag vet och hon fick vara ifred så länge jag var där. Jag minns att det var en riktigt häftig grej som Millan gjorde då hon verkligen förstod att jag var där för att hjälpa henne, så vi blev ett litet team hon och jag just då. Det var jättekul!

Det är nästan 20 år sen det hände nu, men jag tänker ofta tillbaka på de veckorna och jag minns hur mysigt det var att sova med Nitte i sängen och hur de andra hundarna var så snälla och perfekta. Eftersom jag då hade bestämt mig att jag ville ha hund och dessutom Grand Danois så var det väldigt skönt att veta att det finns en hundras där ute som passar mig. På den tiden, dock så visste varken jag eller andra så mycket om vem jag var och vilken problematik jag har med min kropp etc. men det som Grand Danois har – det ville jag ha hos en hund!

Det enda jag ”typ” hade velat att grandisar skulle ha för att bli ännu mer perfekta är längre päls, men då är de ju inte lika vackra och ståtliga. Det finns andra raser såsom Irländsk Varghund eller St. Bernhard men nä, det är något speciellt med just Grand Danois för mig och de är mer än underbara.

Det är den bästa rasen!

Stort tack till Ann-Louise som gav mig tillåtelse att dela bilden officiellt så jag kunde blogga lite och tänka tillbaka på vovvarna som startade den här resan för mig.

4 valpar födda hos kennel Grandison!

I fredags, tidigt på morgonen blev Esther äntligen mamma till 4 stora fina valpar. Det blev tre hanar och en tik. Två av hanarna är svarta/mantel och en av dem är harlekin. Tiken är harlekinfärgad.

Det var från början 5 valpar, men den första som kom ut var en harlekintik som var dödfödd, tyvärr. Sen pluppade det ut tre stycken rätt fort. Den sista valpen fick de åka till Södra djursjukhuset för den lille bebisen var lite för stor för att komma ut. För närvarande stödmatar de honom. Han ser ut som sin pappa GIbson! Helt galet kul!

Nedan kan ni se Facebookinlägg från uppfödaren efter de hade kommit hem från sjukhuset.

De första två veckorna så kan allt dock vara lite osäkert med de små, men jag hoppas att alla kommer må bra och leva friska hela sina liv.

Som vanligt får jag väl påpeka att som läget är och ser ut just nu så blev ingen av dessa fina bebisar mina. Detta är för att jag inte har råd, inte ens att vara fodervärd. Jag har inte vunnit några miljoner som gör att jag hade haft råd med Grand Danois än, eller fått någon annan stadig och relativt hög inkomst som är evig, så jag får alltså glatt vänta ett par år till. Som ni kanske känner till så tänker jag också i år omskola mig till någon typ av programmerare. När jag är klar med det och vet att jag kan ha Grand Danois så tänker jag skaffa mig min efterlängtade Anton. Det hänger på ett jobb som funkar och att jag har en fast inkomst.

STORT GRATTIS I ALLA FALL TILL KENNEL GRANDISON TILL EN MYCKET LYCKAD VALPKULL!!! ❤

IMG_20161030_124141.jpg
Pappa Gibson med uppfödare Ann-Louise, hösten 2016
IMG_20141031_145153.jpg
Mamma, Esther – Växjö hundutställning 2014

Efterlängtade Anton är tillbaka där allt började!

När jag skrev mitt senaste, aktiva inlägg på den här bloggen så meddelade jag att den mer eller mindre är helt död och kommer så vara under ett bra tag framöver på grund utav att jag inte kommer skaffa Grand Danois förrän jag har skolat om mig till programmerare och hittat mitt första riktiga jobb som tillåter hund på kontoret etc.

För ett par veckor sen, för er som har missat det helt så bestämde jag mig för att flytta över allt mitt bloggande till WordPress.com och planen var där att smälla ihop praktiskt taget alla bloggar jag har till en och samma blogg. Det funkade i och för sig bra, men det var ett par saker jag inte hade räknat med som känns lite sådär, men som också innebär att jag kan få det jag vill ha ändå.

Det jag inte hade räknat med var att slå ihop mina Facebooksidor inte skulle fungera. Jag har iofs inte testat, men jag vågar helt enkelt inte. Orsaken beror på att vill inte riskera något. Facebooksidorna som jag har har helt olika namn och handlar i praktiken om helt olika saker och därför rekommenderar inte Facebook att man då slår ihop Facebooksidor, för de ska ha mycket liknande namn och handla om i princip samma sak. Därför låter jag dem vara och jag fortsätter få följare och aktiva personer som kommenterar.

Jag gjorde som så att jag slog ihop min personliga blogg, som handlar om allt mellan himmel och jord, Antons blogg, där jag tog bort alla kategorier och smällde ihop dem till en enda och sen tog jag mitt arkiv på gamla blogginlägg som har skrivits på olika plattformar sen 2009 och gjorde de privata. Detta var egentligen en stor nackdel upptäckte jag! Och det av flera anledningar. Den största beror ju på att jag drivit flera separata bloggar i flera år som har fungerat bra, så jag kanske borde ha fortsatt med det?

Eftersom saker går i vanligtvis i 180 knyck i min hjärna så kan det för en vanlig person kännas som om att jag tar beslut utan att riktigt tänka efter. Ibland är det helt sant, men faktum är att jag tänker och tänker så det sprutar ånga ut ur mina öron i vanliga fall. Skillnaden är att mina tankar och beslut går i rasande fart. I mitt huvud så kan det också innebära att jag kan gå från beslut till handling på några minuter och att då exempelvis flytta runt bloggar och annat som egentligen är något man borde undvika så är det något mitt huvud prompt vill och måste göra lite då och då, bara för att eller nått. Likadant är det med domäner och massa andra grejer. Praktiskt taget allt jag gör sker i en handvändning när jag väl bestämt mig. Sen att allting inte går så smidigt eller att jag glömt viktiga faktorer är en helt annan femma. Men så funkar jag.

Jag höll på att ruttna totalt på det här med webbhotell. De senaste två jag har haft efter Binero har varit mer eller mindre total katastrof. Ni kan läsa mer om det på min engelska blogg och min personliga blogg som ni hittar länkade någonstans på sidan. Jag lämnar de olänkat just nu med tanke på var jag kommer härnäst i inlägget. I alla fall. Jag har tänkt ett tag på om jag inte skulle bara använda wp.com som bloggplattform istället, för WordPress vägrar jag lämna och eftersom det finns en mycket bra och helt gratis lösning så har jag tänkt på det av och till hela det här året, då jag tröttnat på mina usla beteenden och bara vill fokusera på att blogga.

Efter att jag nu har varit på WordPress.com ett par veckor så har jag funderat på lite andra saker och det har varit att jag gärna hade velat återfå domänerna som jag använt tidigare, då jag har testat att blogga via wp.com lite då och då sen 2009. WordPress.com är ju lite begränsat om man jämför det med så kallat ”self-hosted” WordPress, men jag har egentligen bara hittat fördelar med att vara på den här plattformen nu. Det är inte alls begränsande, snarare tvärtom! Man slipper mycket problem och det finns andra saker här som inte alls återfinns hos ”self-hosted” WordPress, då det tycker jag är skitbra.

I alla fall, jag pratade med supporten här och efter några mirakel (kan man kalla det) så återfick jag tillgång till ett par WP bloggar jag har använt tidigare, bland annat denna – efterlangtadeanton.wordpress.com! Det är helt otroligt och här kommer bloggen stanna – när jag väl bestämt mig att väcka den till liv igen. Vilket förmodligen kommer ske väldigt snart. För sån är jag. Synd bara att det är jul. I och med det har man ju inte alls lika mycket tid över till bloggen, men efter jul så… Då är den nog igång igen! och när du läser detta, så är den ju garanterat igång!

Äntligen vankas det valpar hos Kennel Grandison!!!

Bilder på Esther och Gibson i ett kollage med 4 bilder. Bilden är en länk.

För en dryg månad sen så parades Esther(C.I.B SE FI DK NO NORDUCH EECH LVCH SEVCH Grandisons Judgement Day) med Gibson )Nordic Giant’s Hot Gibson Guitar) och häromdagen blev det bekräftat att det blir äntligen bebisar igen hos min framtida uppfödare! Det här är verkligen jätteroligt!

Dock är det ju så att ingen av dessa fantastiska bebisar kommer att bli min, då jag inte har möjlighet att skaffa Grand Danois riktigt än. Jag har skrivit mer om detta tidigare, men om ni behöver veta mer så kan ni läsa om det här.

Valparna väntas någon gång i Januari 2018 och jag vet heller inte hur många det är, men jag hoppas på ett bra gäng i alla fall och att alla hittar fantastiska hem!

Esther är också multipel utställningschampion och det har även gått bra för Gibson i utställningar. Båda hundar har fantastiskt temperament! Esther är Harlekin och Gibson är svart i stamtavlan, men han ser ut som mantel. Det ska bli spännande att följa dessa små liv i alla fall och jag hoppas att allt kommer gå bra.

Nedan ser ni det officiella meddelandet från uppfödaren. Så jäkla roligt!

Den eviga frågan har fått ett litet svar…

Sen jag började aktivt längta och planera mitt liv efter att skaffa Grand Danois så har människor undrat när det hela ska ske. Mitt svar har alltid varit något i stil med snarast möjligt. Jag behöver bara en fast inkomst först och tillräckligt med tid. Tiden har jag iofs alltid haft, eftersom jag knappt har arbetat under alla dessa år, och nu när jag gör det så är det halvtid som gäller. Alltså, rent tidsmässigt har jag kunnat skaffat en GD för längesen. Problemet är ju att det är en dyr ras som kostar ett x antal tusenlappar i månaden, och ännu mer om något händer hunden. Men jag vill inte ha någon mindre, billigare ras. Jag vill ha en Grand Danois.

Planen de senaste 2-3 åren eller så har varit när jag vet om att jag har ett fast jobb, och sen jag fick halvtid på Funkibator för 1½ år sen så har jag allvarligt börjat planera och spara inför mitt köp. Nu är jag fast anställd, men det förändrar inte särskilt mycket. I år var två kullar planerade från uppfödaren, men tiken gick tom nu i våras, så det blev inga valpar. I juni förra året så hade jag samlat ihop halva pengen för mitt köp. Hela om jag hade valt att bli fodervärd och målet sedan långt tillbaka har varit att det ska bli en svart hane från den kommande höstkullen.

Men så blir det inte.

Tidigt i våras, hände massvis av omtumlande saker som satt djupa spår (tänk 7-8 månader av konstant trötthet). Personer i min närhet har haft det jobbigt och man har tagit felaktiga beslut som gett mig mer ångest än glädje (som flytten till Arlöv, istället för direkt till Malmö). Detta har lett till omfattande förändringar i mitt liv som jag är dels jävligt glad över, men samtidigt inte.

På min personliga blogg skrev jag i våras ett inlägg om var jag ser mig själv om 5 år och i det inlägget skrev jag också att jag inte kommer skaffa GD nu, men garanterat inom 5 år. Jag hoppas fortfarande att så är fallet men det beror lite på vad som kommer hända härnäst. Det finns olika backupplaner i alla fall, men det blir inte en GD under 2017 – om jag inte mirakulöst skulle vinna flera miljoner på lotto eller nått liknande och helt plötsligt vara utan bolån, tillräckligt med pengar för att betala av CSN, köpa elbil och dessutom ha råd med GD. Jag ska förklara mer nedan.

I våras, när vi köpte vår nya bostad så hände det otroligt många andra saker som främst är jobbrelaterade. Det innebar att jag började tänka ut vad som kan ske i framtiden och där är jag hoppfull. Min plan är att när jag inte längre är kvar på Funkibator av olika skäl (uppsägning, eller att jag slutar medvetet själv) så tänker jag utbilda mig till något inom data. Jag har hittat utbildningar jag vill gå och jag har förberett för alla möjliga olika scenarion och tidsplaner. I och med detta så innebär det att jag absolut inte kommer kunna ha råd med GD, då ekonomin för vovven främst skall komma från min egna plånbok. Om jag utbildar mig så kommer jag ha väldigt lite pengar, säkert mindre än hälften av vad jag tjänar idag (basinkomst, tack!), eftersom jag inte direkt kan jobba extra då jag har sjukersättning. Så då väljer jag att medvetet vänta några år till. Om min plan lyckas och jag blir utbildad inom något med programmering så kan det också innebära att jag får en ökad arbetsförmåga, då programmering, även med den lilla kunskap jag har är något som jag lätt kan spendera timmar med. Ökad arbetsförmåga innebär också större inkomst och livet med Grand Danois blir då helt plötsligt fullt möjligt – så länge arbetsplatsen är flexibel nog för hund. Vovven måste antingen kunna följa med till jobbet och/eller så måste jag fortsätta arbeta hemifrån och ha ett liknande upplägg som idag.

Jag gjorde också valet att ta den del jag sparat undan och lägga den på kontantinsatsen till lägenheten istället och numera sparar jag inte längre aktivt undan till Grand Danois heller. Detta är också ett tråkigt val, men jag är glad över att jag tog det ändå. Just nu har jag lite andra prioriteringar (älskar nya lägenheten!), men bloggen om Grand Danois kommer självklart finnas kvar och jag kommer blogga så fort det uppkommer möjligheter. Den kommer kanske dock inte bli så fantastisk som jag hoppats på förrän om flera år, eller om jag kanske kortfattat får möjlighet att vara hundvakt till en GD i några veckor så jag får veta hur det hade funkat i den här lägenheten.

Ett scenario jag tänker mig är något i den här stilen:

  • Jag har inte kvar min anställning på Funkibator efter årsskiftet 2017/2018 och är arbetslös ett par månader tills jag börjar studera.
  • Jag läser då upp förkunskaper som behövs på distans, antingen på högskola eller på komvux på halvtid så jag kan behålla min sjukersättning.
  • När jag är klar där ansöker jag till de olika utbildningarna jag har hittat och börjar studera hösten 2018 på halvtid om möjligt.
  • Två till tre år senare är jag klar och hittar jobb relativt lätt på en arbetsplats som är flexibel nog för hund och som fungerar för mig, då jag är osäker på om det faktiskt går att arbeta mer än 50% – även inom programmering. Alternativt kanske jag skapar egna spel/applikationer på min fritid och startar eget beroende på hur framgångsrikt det blir.
  • När jag fått mitt första jobb inom programmering så får jag ut en sån pass mycket större lön att jag börjar spara och så fort jag har pengarna och en kull är redo så är min bebis här.

Ett annat scenario kan se ut så här:

  • Jag är kvar på Funkibator så länge som möjligt på halvtid oavsett arbetsuppgifter.
  • När jag känner att det är dags för något nytt så blir det samma procedur som ovan, att jag pluggar vidare och så fort jag har lön eller en fast inkomst igen så skaffar jag min efterlängtade Anton.

Mina spekulationer kring min anställning är enbart spekulationer. Jag arbetar i en ideell förening, och alla som gör det, vet hur det fungerar. Jag har fått godkännande att prata om mina spekulationer kring min anställning, så jag bryter inte mot något heller, och jag har inte gått ut med någon hemlig information.

Vi får se vad som händer, men jag är väldigt hoppfull. Nu vill jag bara få klara, raka besked så jag vet vad som händer med min anställning. När jag vet det så kommer jag meddela mer. Men som sagt – detta är en blogg om Grand Danois och du är välkommen hit för mer information om rasen och min personliga längtan av att skaffa en egen vovve av denna fantastiska ras!

Flytten är över, nu är bara frågan – vad händer sen?

Nu är allt med flytten in till Malmö överstökad, och på den här bloggen om Grand Danois så ekar det rätt tomt. Dock med helt logiska skäl. Det har hänt mycket under våren som kommer påverka mitt liv en hel del, men ännu är inget bekräftat och jag återkommer med allt när jag vet att jag kan berätta.

Medan ni väntar på vad det är jag tänker berätta så hoppas jag att ni tänker över det jag frågat om i mitt föregående inlägg, om att dela med er genom en typ av gästbloggning hur det är att ha Grand Danois. Den här bloggen hade behövt lite mer kött på benen och jag vill visa hur underbar den här rasen är. Jag är fortfarande inte klar alls med enkäten, men jag ska arbeta sporadiskt på den tills den är färdig, men räkna med att den är klar i höst någon gång.

Vill du delta, lämna en kommentar på det här inlägget (länkat med pilen till höger) –>

Vill ni gästblogga om livet med Grand Danois?

Oj, upptäckte nu att jag inte skrivit något här på över 2 månader, men finns det inget särskilt att säga så är ju det förståeligt. Det har inte hänt så mycket just nu – i alla fall inget som jag vet att jag kan gå ut och säga och tills dess att jag har idéer på blogginlägg så har jag tänkte lite på en annan sak.

Jag håller just nu på att leka lite med undersökningsverktyget Limesurvey och där håller jag på att skapa en liten ”enkät” eller snarare ett gästbloggsverktyg där valfria personer som är uppfödare, valpköpare eller har ägt Grand Danois tidigare kan hjälpa till och bidra med blogginlägg om livet med denna härliga ras.

Det här gästbloggandet är helt valfritt och jag har valt att göra det så här via Limesurvey istället för att skapa nya användare till min blogg av rena säkerhetsskäl och för att det är lättare att ställa frågor via ett enkätsverktyg än i en blogg.

Jag är långt ifrån klar med den här undersökningen, men när jag är klar så kommer jag skapa en sida på bloggen där undersökningen är inklistrad så den som vill kan gå in och berätta lite om sina grandisar, dela med sig av vad de äter, hur gamla de är, vilken kennel de kommer ifrån och också dela med sig av en fin bild och en rolig berättelse. På det här viset tror jag denna bloggen kan bli mer intressant, och visa bättre utåt hur det är att ha Grand Danois.

Personerna som väljer att göra detta får själva välja hur mycket information de vill dela med sig och det är helt ok att avbryta mitt i alltihop och inte ta med sig något alls till min blogg. Ifall personer har egna bloggar, YouTube kanaler etc, så kommer länkar till sociala medier att finnas med dit om så önskas.

Inläggen kommer publiceras sporadiskt och bli en särskild kategori med inlägg, så jag hoppas detta kommer bli en positiv sak. Jag återkommer när gästbloggen är klar att medverka i. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid men just nu är jag mitt i en flytt och sen är det lång semester som gäller, men tids nog så…

Jag hoppas i alla fall att många vill delta så jag har lite inlägg att sprida när det är lite idétorka…